Skriv svar
Posted by Linnea on 28/9/2009, 13:53:25
83.248.33.45
Efter att ha sett Kristina i Carnegie Hall är jag full av åsikter och intryck och måste skriva av mig lite här...
Först och främst blev jag helt tagen av hur fantastisk Helen är. Hon är och har alltid varit outstanding, men detta var Helen på en helt ny nivå! Jag trodde inte hon kunde bli bättre men det var hon!! Hon hade en sådan kraft i rösten när det krävdes men var helt dynamisk och så självklart kristallklar i andra partier. Hon sjöng skjortan av alla de andra och verkade helt oberörd av storheten i att vara handplockad till att stå på en världsscen inför Broadwayproducenter och kändisar... WOW!!!
Kontrasten var stor mellan Helen och Russel Watson, som jag tycker var ett underligt castingval. Han är säkerligen en alldeles fantastisk operatenor men eftersom den här musiken till stor del bygger på svensk folkmusik blir det jättefel med en opera-Karl-Oskar. Dessutom var han otroligt stel i sitt agerande och hade noll (noll!!) kemi med Helen. Istället framstod han vid flera tillfällen som osympatisk (och nästan ond) istället för den trygga helylle K-O som han ska gestalta. (En rolig detalj är att han utseendemässigt och till kroppsspråket, iaf från första balkongen där jag satt, var rätt lik Anders Ekborg, och om Anders varit operaskolad skulle han nog låtit ungefär som Watson.) Tyvärr var det inte många av K-O's textrader som gick fram genom hans operafärgade sångstil vilket verkligen var beklagligt.
Efter att ha sett Kristina från Duvemåla rätt många gånger i Sverige var jag förstås väldigt nyfiken på översättningen så det var ju väldigt frustrerande att knappt höra K-O. Och varje gång det gick lite fort (tex i Löss) eller när kören sjöng försvann texten helt. Men i Helens sololåtar hördes varenda ord och översättningen är ljuvlig!
"How the cold wind blows
how the distance grows
when we are apart"
Jag ser verkligen fram emot skivan och, förhoppningsvis, ett medföljande texthäfte.
Handlingen var förkortad och framgick ganska otydligt, särskilt eftersom texten inte alltid hördes, och det stod inget om handlingen i programmet. Jag är osäker på hur tydligt handlingen framgick för människor som inte är bekanta med musikalen sedan tidigare. Å andra sidan verkade det inte sitta så många sådana i publiken, det var VÄLDIGT entusiastisk stämning i Carnegie Hall! Och konserterna verkade ha som främsta syfte att presentera musiken.
Kevin Odekirk som Robert var rackarns bra, han var trovärdig i rollen och har en fantastisk röst. Och så barnen!! Jeeklarns vad amerikanska musikalbarn kan sjunga!! Här i sverige ser vi ju en kvalitet i att barn sjunger "barnsligt" men over there sjunger kidsen som vuxna. Lite hemsk men väldigt snyggt!
Vad tyckte ni andra som var där??
Linnea
Message Thread:
« Back to thread
