Skriv svar
Posted by Jennie B
on 10/9/2009, 20:28:31, in reply to "Re: Cats - Cirkus blogg"
80.217.101.163
VLT:
Cats
Musik: Andrew Lloyd Webber
Regi: Hans Berndtsson
Koreografi: Gunilla Olsson Karlsson
Scen: Cirkus, i Stockholm
När Cats spelades på Chinateatern 1987 blev det ett genombrott för storskaliga musikaler i Stockholm. Det var inte längre nödvändigt att åka till London för att se musikalunderhållning på högsta nivå. Även om man vant sig vid musikaler av internationellt snitt på huvudstadens scener är det svårt att inte bli imponerad av ensemblen när Cats nu åter sätts upp. Det är musikalartisteri på högsta nivå. Det sjungs bra, dansas ännu bättre och några spektakulära cirkusnummer ger en extra krydda. Lloyd Webbers musikal är som den är.
Den som väntar på en handling väntar förgäves. Kattfigurerna presenteras en efter en i en kavalkad av svulstiga sångnummer. Det är svårt att bli riktigt engagerad, behållningen ligger i de enskilda shownummerna. Här finns inga egentliga huvudroller – stjärnor som Niklas Andersson och Rennie Mirro får bara visa en del av sitt kunnande. Veteranerna Peter Harryson och Ann-Louise Hanson gör bra insatser i små roller och det är roligt att se Per Myrberg som gammelkatt som blickar tillbaka på sin artistkarriär, en sång som skulle kunna vara en kommentar till hans egen långa bana.
När det blir dags att dela ut privatteaterpriser lär Cats kostymprakt (Jaana Fomin) och fantastiska ljusdesign (Palle Palmé) ligga bra till för några Guldmaskar.
Staffan Bjerstedt VLT.
NA:
Cats
Cirkus i Stockholm
Musik: Andrew Lloyd-Webber
Regi: Hans Berndtsson.
I rollerna: Niklas Andersson, Malena Tuvung, Rennie Mirro, Per Myrberg, Fred Johanson, Ann-Louise Hansson, Peter Harryson med flera.
Alla som haft nära samröre med en katt vet att det som främst kännetecknar den är det ”nattliga, kattliga, evigt ofattliga”. Egentligen handlar detta om kattens namn, och den som säger det är TS Eliot i ”De knepiga katternas bok” – odödligt översatt av Britt G Hallqvist – men det skulle lika gärna kunna känneteckna kattens hela väsen. Ingela ”Pling” Forsmans översättning är fyndig, och det är inte hennes fel att vissa dimensioner går förlorade då musikalen presenteras i Sverige, associationer till specifikt engelska kulturella företeelser, klädda i kattskinn.
Vanligtvis utspelas musikalen på en skräpig bakgård, men Hans Berndtsson och Mikael Varhelyi har förlagt den till ett övergivet nöjesfält i vintervila. Det ger möjligheter att utveckla en idérik koreografi, en vidunderlig luftakrobatik, och ett ensemblespel där minsta kattunge har en funktion. En liten invändning dock. Koreografer av ”Cats” glömmer många gånger att katter oftast är stilla, eller rör sig långsamt och smygande; fnattar omkring gör de nästan bara under sin ”galna halvtimme”. Det medför här att en del av dansnumren blir för utdragna, för mycket musikaldansande av standardsnitt: ”armar-uppåt-sträck-spark-med-benen”, om än skickligt utfört. Men det är marginalanmärkningar, för det här är en föreställning som är väl genomförd på alla tassar.
Ska några tas i nackskinnet och lyftas fram ur kattmyllret blir det Niklas Andersson som en utmärkt Munkustrap, det nav som föreställningen rör sig kring, vidare Ann-Louise Hansson som överraskande dyker upp som en förträfflig Jennyannydots. Föreställningens överlägset största behållning är dock Per Myrberg som ”Gus, Teaterkatten”, den gamle tredjeklassaktören som drömmer Höstsolsdrömmar om forna succéer på tiljorna och dessutom spelar upp en sådan, den överdådigt gestaltade ”Growltigers sista strid”, där han dukar under för siames(katt)erna i ”djonk och sampan”.
Kärnan i Eliots dikter är dubbelspeglingen av mänskligt och kattligt, glidningen mellan förmänskligande och unik kattlighet, och detta tar föreställningen väl vara på. På det hela taget fångar den, för att återknyta till inledningen, väl ”det nattliga, kattliga, evigt ofattliga” i kattens väsen.
Måns Uggla NA.
Message Thread:
« Back to thread
